Blåsta av Sydeuropa

Fre 7 Maj, 2010 - 15:50

Foto: Mats Montner

Restauranger som aldrig öppnade till högsäsongen, massor med ”att hyra” skyltar, lediga hyrbilar och tyst från strandbuggys, sommarlägenheter med neddragna jalusier, dammiga bilar som stått ett år. Tecknen på ett riktigt dåligt turistår fanns där redan 2009, på många håll i Medelhavet. Grekland gick ned 15 procent i juli. Spanien hade också en nedgång.

Cypern hör till dem som drabbats. Framförallt har samtliga Medelhavsländer, utom Spanien, i EU en infrastruktur inom turism som turisterna inte längre finner prisvärd. Det handlar inte bara om valuta och prisläge på mat och hotell. Det handlar om eftersatt underhåll, omoderna hotell, dåliga rör, elledningar, vägar, dåligt bemötande, oförmåga att förstå att Thailand, Turkiet, Egypten, Tunisien m fl har seglat förbi, ger bättre valuta för pengarna.

Fler artiklar om:

Tipsa oss om nyheter!

Dessutom, när Nordeuropeerna tvingades spara i finanskrisens början fortsatte Sydeuropa att slösa. Nu är valuta för pengarna avgörande för valet av semestermål, samtidigt som kvalitetskraven höjts. Sydeuropa hänger inte med. De glada prishöjningarna när man fick euro är nu en kvarnsten.

Sänk pris eller höj kvalitet
– Vi är inte en kvalitetsdestination, folk har inte pengar att spendera. Vi måste göra det bästa av situationen och erbjuda billigare och konkurrenskraftiga priser. Denna för Cypern så sällsynta självinsikten kom från Victor Mantovanis, chef för Asscociation of Cyprus Travel Agents. Men det var också en omvändelse under galgen i juli månad 2009.

I juni i fjol minskade antalet turister med 15.6 procent och de spenderade dessutom nära 24 procent mindre pengar. Julisiffrorna såg då ut att bli än sämre, augusti lite bättre, men sedan en höst lång som en öken.

– Om inget görs blir 2010 ännu värre, medgav t o m den ansvarige ministern. De två viktigaste turistgrupperna britter och ryssar sviktar betänkligt.

– Aldrig mer, säger en man från Manchester på flygplatsen i Larnaca i förtroende till Travel Report. Det var första gången och sista. En pint öl kostade dubbelt så mycket som hemma!

Men när t ex charterflygbolaget Eurocypria står inför sin undergång är mer pengar från staten och högre priser för kunderna de främsta ideerna för en vändning, eftersom personalen vägrade sänka lönerna. Så har man lärt läxan? Troligen inte.

För få återinvesteringar
Men så sent som i juni hoppades man på nya rekord och priserna på solstolar kunde åter höjas, liksom livsmedel, vin, restaurangpriser. Det blåser över, trodde många. Pruta, sänka priser? Aldrig.

Men Mantovanis har rätt. Cypern söker sälja sig som en kvalitetsdestination, men ett kort besök i Aiya Napa säger allt.Det påminner om Hurghada, Ibiza eller ett sedan länge försvunnet spanska solkusten. Det finns lyxiga, nya resorts, på isolerade ställen med vackra paradisiska vikar. Vattnen är EU:s renaste, säsongen Europas allra längsta, eller borde vara.

Men hela Cypern är uppbyggt för massturism och det går inte att ta lyxpris för trestjärniga anläggningar när turisten lätt får fyrstjärnigt för samma pris i Turkiet! Cypern kanske önskar sig bara finare turister med feta plånböcker, men de är inte tillräckligt många. Spanien ligger långt före i kvalitetshöjning. Men måste nu även rea ut den.

Då ska vi inte tala om det sura äpple i vilket Grekland nu måste bita och Portugal och kanske Italien borde; ett veritabelt chicken-race mot Bulgarien (som helt oförstående höjt sina priser för samma låga standard och service)! Dessutom, med allt större och mäktigare resekoncerner på marknaden, är det ju inte ens säkert att ökad prutvillighet kommer konsumenten till del. Resekoncernerna har verkligen fått upp vinstmarginalerna!

Kanske blåser det över, som det alltid gjort, men det lär dröja och den som inte rättar mun efter matsäcken kommer att ha sju svåra år framför sig. Dessutom är turism en sektor som kring Medelhavsländerna i hög grad jobbar svart eller grått. Det ger inte staten något för förbättrad pott till  infrastruktur. Pengar finns det dock gott om. Men ingen vill betala.

I Italien har korruptionen ökat med 250 procent. Frankrike är ledande land på jordbrukssubventioner från EU, Spanien tar emot mest fiskestöd och rovfiskar mest. Medelhavsländerna tar för sig, men ger mest sol tilbaka. Och den borde ju vara gratis. Så varför ska EU stötta?

Vi ser en växande spricka i EU, mellan syd och nord, inte mellan öst och väst som många trodde.
Det är en djup, ideologisk spricka. I syd är skyr man staten och kollektivet, politiker är korrupta och det mesta handlar om familjen, kortast möjliga arbetstid och största möjliga personliga vinning och njutning. Bästa symbolfigur för syd, eller kanske karikatyr, är Silvio Berlusconi

En fråga om livsstil
EU:s politiker kämpar en fåfäng, redan förlorad kamp. I USA kan en invånare i New Orleans och en i New York enas om att de är amerikaner. I Europa svarar inte många ”jag är Europé”.

Som svensk skribent är det lätt att ryckas med. Då blir man plötsligt svensk. Fast egentligen delar jag personligen, sedan många, många år, den sydeuropeiska uppfattningen om vad som är viktigt och vem som är fienden. Vad är det för fel på att lita på och satsa på, främst sig själv, familjen och livet mer än jobbet; mer ledig tid, fler njutningar, mer tid i vilstolen, vid matbordet, i solen, barnen. partnern etc etc?

Vad har jag, efter en lång karriär, egentligen vunnit på långa arbetsdagar, halvtaskig lön, lojalitet och försummelse av familj och barn? Jag bara frågor och ber er tänka en stund på detsamma. Kanske kommer ni då fram till ett svar.

Det är inte synd om cyprioterna t ex. De är avundsvärt njutningslystna. Spara och slösa. För mig själv är det inte självklart vem som begriper bäst. Men det är klart nordeuropa inte ska ge sydeuropa ännu en fri lunch.

Kapitalet finns
Dessutom har Medelhavsländerna gott om kapital att investera i en nödvändig upprustning, men t ex grekcyprioter använder det hellre till spekulation i privata fastigheter och till privat konsumtion (samma som i många andra länder). En hel del tung infrastruktur, t ex det högklassiga vägnätet, har fått EU-bidrag, utan att det egentligen skulle behövts kanske.

Det är samma syndrom som lett till budgetunderskott i Grekland, Spanien, Portugal och Italien. Det är en kulturfråga. Pengar är till för att berika; stat som privat, fler förmåner, lägre pensionsålder, fler anställda – men spara eller underhålla infrastruktur, hotell, ja det är alltför oglamoröst, för trist, för lite monumentalt. De som får pengar över på Cypern investerar; i Mellanöstern, i Vitryssland, i Moldavien. Men inte i den egna infrastrukturen. Den hyrs ut dyrt och körs kvalitetsmässigt i botten.

Det ska vara hembiträden från Fillipinerna och ytterst få grekcyprioter jobbar längre i servicenäringen. Framförallt ska du ha en fin bil. Det är viktigare än mat på bordet. Utan fin bil är du ”Mr Nobody”. Hotell och restauranger betjänas av östeuropeer. Kanske skulle de och hembiträdena byta plats för servicenivån sjunker och även om östeuropeerna jobbar hårt gör de det ofta utan det naturliga serviceleende, som finns i Turkiet och, vid gud förbjude, på den ockuperade delen av norra Cypern med lägre priser och mer personlig service, tack vare att där jobbar befolkningen för sig själva, på sig själva och inte som underbetald arbetskraftsinvandring.

Taxi en pina
Men det finns en vilja till organisation. T ex fler och mer koordinerade busslinjer till lägre pris. Blotta tanken fick taxiförarna att blockera infarten till flygplatsen i Pafos.

– Minibussarna tar brödet ur munnen på oss, sade de och krävde regeringsingripande mot konkurrensen.
Cyprus Weeklys pafoskorrespondet gav dräpande svar på tal i artikeln; ”Ta en taxi-jag går hellre”.

Vet inte dessa taxiförare att deras europeiska kollegor får anpassa sig till konkurrens från inte bara bussar, utan tåg, tunnelbanor och som i Venedig t o m båttaxi. Jag är utled på att krävas på 30 euro för en åttaminuters taxifärd bara för att jag är kvinna och brittiska bara för att föraren tycker det. I Aten gick taxiförarna ut i masstrejk inför åtstramingarna och skrek.

– Vi har inte råd med höjd bensinskatt och vem ska betala för installationen av taxametrar med automatiska kvitton? En idé som skylldes på ” USA-indokrinerade ekonomer och guldpojkar i Bryssel”.

Är det ett land som ska skuldsaneras av Nordeuropeiska skattebetalare? Aten, Mykonos och Santorini såg i fjol de största minskningarna. Först av antalet turister, därefter av intäkterna. Trestjärniga hotell är ofta värda en stjärna mindre. Finns det grekiska kranar som inte droppar, elledningar som inte fräser och säng utan risk för kliande utslag? Efter 15 år river och blåser turkarna ur sina hotell och bygger nytt. Efter 15 år i Grekland skickar man efter en städerska, från Albanien.

Nu strejkar flygledare i Frankrike och Grekland. Ingen vill ha höjd pensionsålder, mer arbetstid, sämre lön. Men vad de egentligen strejkar för är att andra inom EU ska betala för deras bekväma liv. Spara ska betala för slösa. Här finns inga pig, rut eller rotdebatter. En mycket stor del av jobbet i EU:s Medelhavsländer utförs av underbetald legal- och illegal arbetskraft, till en del med slavlika villkor.

Det medför en ytterligare lägre standardnivå på utförda jobb. Men det är inte de som strejkar. Det är divanliggarna  som går med plakat och bränner EU-flaggor. De vill bevara en dekadant livsstil där alla vill vara förmögna och arbeta så lite som möjligt, med en pensionsålder på 50 efter halvtidsjobb.

De lyckades nästan föra maskeraden till en lycklig tredje akt. Jag förstår dem. Jag avundas dem. De lyckades nästan blåsa oss blåögda nordeuropeer. Vem vill inte ha det goda livet? Men varför ska vi betala deras? Men inte ens solen säljer sig självt längre! Ur led är tiden.

Turismen minskar
Europa har tappat fart som turistkontinent. Inkommande turister har minskat med 10-40 procent och  Spanien, Frankrike och Grekland hör till de som drabbats hårt. En viss kompensation kan i sluträkningen bli att fler tillbringar sin huvudsemester i hemlandet. Britterna tycker euron är för dyr.

Svenskar finner attraktivare priser i Turkiet än i Euroland. Östeuropeerna finner dyrare lån, sämre värde på valuta (om de inte har euro, men i allra värsta fall lån i euro), sänkta löner och därmed inga pengar i semesterkassan. Dessutom sviker amerikaner (valutan) och asiater. I sommar kan de gynnas av fallande eurokurs. Men i Grekland skräms många bort av strejker och oroligheter. Slutsats: Europeiska euroländer är inte prisvärda.

Sverige mot strömmen
I Sverige sprids i många sammanhang nu uppfattningen att svenskarna också stannade hemma på semester 2009. Det är dock inte sant. Researrangörerna har haft en rekordsommar med sannolikt de bästa vinsterna på ett decennium och fullsatta flyg. I år går det ännu bättre, till ännu högre priser.

Tycka turist trist
Turism handlar om pengar och har alltid vacklat i gränslandet mellan vit och svart ekonomi. Den gråa sektorn omfattade länge 40 procent av turistintäkterna runt Medelhavet. Hade de pengarna återinvesterats hade dessa länder inte behövt så många EU bidrag.

Nu när turisterna sviker söker t ex Cypern befästa positionerna på andra stora marknader, som Ryssland och hoppas mycket på Mellanöstern, dit en rad nya flyglinjer går. Men för ett land så beroende av turism som Cypern betyder det också politiskt inflytande och påverkan i affärskultur och besökskultur från t ex Ryssland och arabstaterna. Cypern glider österut och ser man kartan, så javisst, det är en del av Mellanöstern.

Många på Cypern ser snabba pengar och fortsatt hög avkastning i en flirt med öst. Redan har Limasoll 10 procent ryska invånare och har fått ett maffialiknande problem på köpet. Men för turisten är det ändå ett av de säkraste resmålen i Europa vad gäller ”vardagsbrott”. Dessutom har Cypern en egen, rätt okänd maffia, som t o m kan hålla den ryska stången och är mer offentlig än den på Sicilien.

Konsekvensanalysen som inte gjorts, gäller f ö också i hög grad Turkiet och Kroatien, Montenegro, Rumänien, Albanien, Bulgarien och t o m Lettland och Estland. Ryskt språk, kultur och turistpengar blir allt viktigare och med dem kommer inflytande. Ryssland köper helt enkelt tillbaka land för land, bit för bit, i sin gamla inflytelsesfär. Till övriga länder slänger man ett köttben, Nord Stream, för tystnad. Är det inte dags att tala klarspråk om konsekvenserna?

Innan någon anklagar denna artikel för rasism är det helt i sin ordning att tala om att britter är de mest illa sedda turisterna utomlands. De stör och svinar ned, super ljudligast, har sex mest offentligt, skriker högst och spyr mest. Det förefaller som om ryska turister tål mer innan de löper amok. Fördomar? Knappast, kalla det klartext.

Betal moral
Bara under februari 2010 flyttade grekiska företagare och välbärgade privatpersoner 30 miljarder SEK utomlands, främst till Cypern, Schweiz och Storbritannien. I januari var siffran 50 miljarder. Ett av huvudskälen anses vara att undvika förväntat skärpta skatter och hårdare indrivning av uteblivna skatteinbetalningar. Samtidigt behöver grekiska staten ett lån på 110 miljarder SEK senast i slutet av maj.

I värsta fall
Så får de som de vill igen. Medelhavsländernas manipulationer har fått euron att tappa värde. Då blir det billigare att turista där. Och turistinkomsterna är i hög grad svarta. Så nedgången blir en uppgång, utan upprustning och Nordeuropa betalar notan. Allt blir som det alltid varit. Slösa vann över Spara. Igen.

Jan Ohlsson

SENASTE NYTT

SENASTE NUMRET

Annons

RESEREPORTAGE

Annons

KRÖNIKA

Annons


Jobbannonser

Ny på jobbet

Video

Facebook

Gå gärna in på Facebook och gilla Travel Report