Nobis förpliktigar

Ons 29 Dec, 2010 - 14:43

Foto: Nobisgruppen

Läget är Grand. Och kanske kan det vara ett alternativ till Grand Hotel. Mycket mer personligt. Med en ovanlig touch av tidsepoken 1880-tal. Inredningen går därför i brun-beige-grått med mörklila tapeter. Det tidigare bankpalatset, berömt för sitt gisslandrama, har egentligen återförts mer till sist ursprung som burget hyreshus. Men styrelserummens träpaneler, udda små trappor och svitens sagoskimrande kakelugnar har kompletterats med handsnidade trämöbler från Botswana och sviten med en mitt på golvet säng i lyxig safari-lodgestil. Det är murrigt vintermys.

Byggnaden hyser också det Linderothska Kalenderuret från 1887, som räddades hit undan Brunkebergsskövlingen 1975. Det var ett ur man firade nyår framför och den traditionen vill man återuppliva. Förhoppningen är att hotellet ska återuppliva själva livet på det i många decennier stendöda Norrmalmstorg. Äntligen ett ljus efter skymningen. Kanske kan hotell Nobis, med lite hjälp av spårvagnen, flytta tillbaka en del av citykänslan hit från Stureplan.

Fler artiklar om:

Tipsa oss om nyheter!

Mötesplats för Stockholmare
Stefano Catenacci vill att Nobis ska bli en mötesplats i Stockholm, även för Stockholmare. Det behövs. Tidigare har svenskar alltid skytt sina hotell och deras restauranger. Men det börjar ändras, med t ex Choice. Nobis får en bistro, med öppet kök, ett showroom för italiensk matkonst, som också har hand om de 200 rummens room service och därför skulle kunna vara öppet dygnet runt. Man börjar med att hålla öpet till 02.00.

Till det ska brodern Stefano bidra med restaurang Caina, som var familjens första restaurang på Folkungagatan. Den ligger i källaren och har bara ett fel. Den är så bra och ack så liten. Invigningsdagarnas gulfenade tonfisk med kapris från Pantelleria och risotto med vit tryffel var rätter att långtidslagra i matminnets bank. Kanske finns de inte nu. Det ska bli föränderlig italiensk kökskonst från olika regioner.
 
Storstilad lobby
– Allt är italienskt, utom hotellfrukosten. För inget är bättre än en svensk hotellfrukost, säger Stefano.

Trendarkitekterna Claesson Koivisto Rune har gått konsekvent tillväga. Ändå har en magnifik 1960-tals lampa blivit kvar i innergårdslobbyn, som rymmer 100 gäster under glaskupolen 28 meter upp. Stefano själv har fluffat till molnlamporna i Cainas tak, liksom haft åsikter om det mesta i belysningsväg. Det gör han rätt i. Stockholm är en av Europas sämst belysta städer, antingen för mörkt eller överbelyst, både inne och ute. Men på Nobis och Caina blev det rätt.

Hotellpriser från 2800 kr för ett dubbelrum till 25 000 för sviten på 110 kvadrat. Det är en djärv satsning där personalen handplockats för sin serviceprofil snarare än sina cv. Men Stockholm kommer på sikt att få full nytta av alla sina hotell, även om det behövs fler av lite lägre klass. Nobis blir perfekt för de personliga resenärerna. Men vad Alessandro i sin vision menar med Nobis som ”moraliskt försvarbar lyx” gick jag bet på.

Caina Restaurang har dessutom hamnat på klassisk mark. I samma lokal, fast de vita pelarna då var svarta, drevs i början av 1900-talet Stockholms allra första italienska restaurang, Belios Taverna. Låt oss hopas det är ett gott omen.

Jan Ohlsson
jan@travelreport.se

SENASTE NYTT

SENASTE NUMRET

Annons

RESEREPORTAGE

Annons

KRÖNIKA

Annons


Jobbannonser

Ny på jobbet

Video

Facebook

Gå gärna in på Facebook och gilla Travel Report