Rapport från Travel, Tourism and Sustainable development 2012

Så var det äntligen dags för ett heldagsseminarium kring hållbarhet och turism. Lennart Ågren från Frans Schartau och Jeppe Klockareson från Fair Travel (bilden) presenterade konceptet efter morgonkaffet. De har slitit länge och hårt med både talare, program, lokaler och åhörare till denna numera årliga sammankomst. Märkligt nog var det svårt att dra folk, trots att ämnet och talarna peggade upp för bra diskussion. Den något intimare Kungsholmens konferens och matsal fungerade utmärkt för ändamålet (även om endorfinerna inte direkt sprutade ur väggarna framåt eftermiddagen). Moderator Joachim Vogel behöll som vanligt en både proffsig och familjär ton under hela tillställningen.

Men den som hade väntat sig en dag full av idogt pekfingerviftande från mossiga eko-koftor blev nog besviken. Utgångspunkten för dagens samtal var en så kallad ”triple bottom-line”-inställning, där ”people, planet och profit” måste samverka för att nå en hållbar utveckling.

Därför var det också uppfriskande att Thomas Selig från Plantagon fick inleda. Man kan i dagsläget nästan påstå att Plantagon mer är en tankesmedja än ett företag som utvecklar urbana växthus. Thomas utgick från frågan ”varför reser vi?” och fick fram att samma kedja återfinns hos såväl krypbarnet som hos den resande människan och det moderna företagandet. Intresse eller otillfredsställelse leder till upptäckter som leder till erfarenhet och därefter kunskap för att sedan landa i en förståelse och i slutändan applicerbarhet på sitt intresse eller sin otillfredsställelse.

Plantagon och deras vd Hans Hassle har utvecklat sin egen form av companization, där man delar upp en verksamhet i ett vinstdrivande bolag och i en ideell förening där alla kan vara medlemmar och påverka. Lika viktigt som vinstmaximering i bolagets policydokument är miljö och hållbarhet – annars missköter vd sitt jobb och bör avsättas. Läs Hans Hassles bok Business as usual is over om du vill veta mer om Plantagons filosofi.

Lotten Fowler talade som general manager i SBTA utifrån affärsresenärernas perspektiv när det gäller hållbarhet. Som travel manager han man idag ett brett ansvarsområde som handlar lika mycket om teknik, kommunikation och säkerhet, som om de faktiska resorna. Ofta är det också en relevant frågeställning ifall resan över huvud taget är nödvändig eller om ny teknik kan ersätta mötet.

IKEA och Scania är två företag Lotten nämnde som extra långt framme på området. Scania arbetar till exempel enligt en modell för möten, konferenser – och numera även resor – som de kallar för SHE – Safety, Health, Environment.

PWC – vars konsulter reser mycket – har sparat in sju miljoner euro på tre år bara genom att ställa frågan om resan är nödvändig.

I slutändan, menar Lotten Fowler, handlar det om att hållbarhet är bra för affärerna. Hållbarhet stärker varumärket, kapar kostnaderna, utvecklar konkurrensfördelar, stärker medarbetarnöjdheten, moralen och hälsan, samt kan bidra till att utveckla bättre tjänster, produkter och innovationer.

Ett problem som dock dyker upp hos många företag är frågan hur man på bästa sätt mäter och rapporterar sina CO2-utsläpp.

Läs mer om GBTAs hållbarhetsprojekt Icarus.

Därefter lyftes frågan om turism som en motor i hållbarhetsarbetet, och Gopinath Parayil från The Blue Yonder i Indien beskrev sitt projekt med utgångspunkt i sin ”korkat romantiska” relation till floden i Kerala där han växte upp. För att motverka de ödesdigra ekologiska konsekvenser som höll på att manifesteras på grund av missskötsel och sandsmuggling (jepp!), började han erbjuda resor dit. Så småningom började han också samarbeta med sandsmugglarna och hyrde deras båtar för att kunna sälja dagsturer på floden. Ett exempel på triple-bottom-line om något!

.

Jan Wigsten (längst till höger) har jobbat i Mongoliet i 30 år och berättade om resan han gjort med sitt företag Nomadic Journeys, som erbjuder unika naturupplevelser – och flugfiske! – i ett land som har stora naturresurser, liten befolkning och skyhög tillväxt.

Tobias Larsson från resemagasinet Vagabond (tvåa från vänster) bidrog med exempel på hur turism kan bidra till att bevara djur och natur. Han manade till en mer holistisk approach och att inte stirra sig  blind på turism som en isolerad företeelse. Dessutom jämförde han flygbiljetter med tomater – vill man ha närproducerade och ekologiska tomater får man betala lite mer.

Annika Lillemets från Miljöpartiet (tvåa från höger) förde ett resonemang som allt mer gick ut på att ”inte resa så mycket”; att det inte är en mänsklig rättighet att åka på långväga semester varje år och att det genom skatter och restriktioner måste bli betydligt dyrare att flyga. Man kan lika gärna åka till Gotland som till Kerala, menade hon. Kanske var det sättet hon lade fram sina synpunkter på, men stämningen blev i alla fall ganska upprörd över att staten skulle gå in och straffa flygbolagen ytterligare mitt i den kris som pågår, istället för att bidra till att utveckla alternativa drivmedel. Dessutom hade ovanstående talare en minut tidigare berättat om hur turismen bidrar till det lokala samhället i Indien och Mongoliet.

Malin Kjellqvist från Fair Trade Center redogjorde kort för sin rapport Ingen solskenshistoria tillsammans med Schyst Resande. Man undersökte arbetsförhållanden på totalt 37 hotell i Thailand och Turkiet och intervjuade 83 arbetare. Konklusionen var att framförallt burmesiska arbetare i Thailand saknar skriftliga kontrakt, drägliga löner, socialt skyddsnät, arbetstillstånd och ordentliga bostäder. I ett – numera omtalat – tvätteri som nyttjas av Fritidsresor och Ving fann man tvångs- och barnarbete.

Tyvärr uteblev den intressanta debatten i frågan eftersom ingen av de stora charterarrangörerna hade bemödat sig om att närvara under dagen (Apollos representant skulle egentligen prata på seminariet, men fick förhinder med sjukt barn). Det var också den erfarenheten Malin Kjellqvist hade – att charterarrangörerna har en bristande transparens och att de inte har svarat eller agerat på ett tillfredsställande sätt.

Dr Xavier Font från ICR Tourism höll ett litet webbföredrag om sina erfarenheter med hållbarhetsarbete inom branschen, och konstaterade att det fortfarande finns mycket kortsiktiga vinstintressen och en övertro på statistiken över internationella ankomster som mätning av tillväxt i ett land. Bristerna beror på låg kunskap, för lite kapital och dålig efterfrågan menade han, och manade församlingen till att vidare koncentrera sig på långsiktigt genomslag av ett hållbarhetsarbete istället för omedelbara siffror.

Lars Andersen Resare, CSR-chef på SAS (längst till höger på bilden ovan) menade att det är upp till individen att göra en CSR-bedömning innan man väljer hur man vill resa. SAS jobbar mycket i det dolda med frågorna, och försöker då och då gå djupare ner i leverantörsledet för att säkerställa att allt går rätt till, bland annat genom kontroll av lokal catering till flygplanen. Han ser, liksom Lotten Fowler, en stark efterfrågan från affärsresenärerna, men menar att man skiftat fokus lite från miljöfrågor till sociala frågor.

Jascivan Carvalho intervjuades via en taskig Skype-länk om sitt arbete med turism som främjar ursprungsbefolkningar i Ecuador i företaget Tropic journeys in nature. Mer om honom i det kommande numret av Travel Report!

Så till Sverige som turistdestination. Pia Jönsson Rajgård från Tourism in Skåne (nedan) pratade om Skånes gedigna hållbarhetsarbete – bland annat har man sedan 2012 infört en årlig hållbarhetsredosvisning, där man kontinuerligt bland annat mäter associationer till hållbarhet och själva varumärket Skåne.

Eftersom Skåne består av 33 kommuner med många olika sevärdheter, destinationer och turistkontor, är samverkan enda vägen framåt, och under begreppet collaborative tourism samordnar Pia Jönsson Rajgård alla olika aktörer i en gemensam riktning. ”Skåne ska bli Sveriges mest hållbara resmål” konstaterade hon och tillade att alla insatser även måste kunna ge möjlighet till återbäring.

Inom några år kommer en starkare tågförbindelse möjliggöra en gemensam eventstrategi för Skåne, Köpenhamn och Hamburg. Eurovision Song Contest 2013 är ett stort evenemang för Malmö, och enligt Pia kommer både ESC och Malmöfestivalen i augusti att bli utmärkta exempel på hållbara evenemang.

Jan Olsson från Lanskapet JO berättade om sin egen entreprenörsresa från militären till båtturer i Kristianstads vattenrike med örnsafari och gåsamiddag.  Med samarbete har han lyckats, löd budskapet.

Erika Rosander (bilden ovan) från Skärgårdsstiftelsen pratade om projektet Skärgårdsstrategin som syftar till en mer hållbar Stockholms skärgård.  En av utmaningarna är att förlänga säsongen och erbjuda en mer attraktiv året runt-destination. En annan är att det är väldigt många aktörer som samverkar.

Därefter var det dags för paneldiskussion om den svenska turismen. Då kom även Henrik Littorin, omvärldsanalytiker på Swedavia; Ulrika Hallesius, Director of Corporate & Public Affairs på Visit Sweden (hittade ingen bra översättning) och Jonas Nilsson, chef för samhällskontakter på SJ.

Den följande debatten blev lite haltande, kanske på grund av otydliga frågeställningar, men samtliga i panelen påpekade med emfas nödvändigheten av att fortsätta effektivisera och utveckla resandet och trafiken så att mobiliteten blir mer hållbar – inte mer begränsad. Flera röster hänvisade till forskningen kring alternativa drivmedel för flyget som essentiell för att detta ska bli verklighet.

Överlag en mycket inspirerande och givande dag i sällskap med tunga branschaktörer och spännande entreprenörer som på allvar tycks bry sig om framtiden. Att ett program som detta borde dra betydligt fler åhörare är en annan sak.

Diskussionen om turism och hållbarhet fortsätter, bland annat på nätverket Responsible Tourism Networking och deras Facebook-sida.

Text och foto: Christian von Essen, Travel Report

Christian

christian@travelreport.se