Elisabet Lanz, New Hope
New Hope grundades i Tibet 1988, då en grupp svenska resebranschföreträdare befann sig på studieresa där. De bevittnade en tragisk fattigdom de inte kunde göra något åt på egen hand, och beslöt sig för att agera. 22 miljoner kronor senare har organisationen ständigt pågående projekt över hela världen.
Elisabet Lanz dricker kaffe i solen på klassiska kaféet Ritorno på Odengatan i Stockholm. Hon talar om eldsjälar, och man inser snabbt att hon själv kvalar in i den kategorin. Efter ett långt liv i resebranschens tjänst – SAS, Globetrotter, Ticket, Fritidsresor – har hon äntligen gått i pension och kan, utan ersättning, jobba till 100 procent med New Hope.
De flesta i resebranschen har ramlat över New Hope – tidigare Reseindustrins Barnfond – vid ett eller annat tillfälle. Vissa har köpt deras adventskalendrar för 100 kronor, andra ger några tior av sin lön varje månad. Ungefär 1,5 miljoner kronor samlas in till förmån för bättre behövande varje år.
– Jag har bott i flera av de här fattiga länderna och jag vet att små projekt ofta är de som ger störst avtryck. Och det du ger försvinner inte. Den som har gett ett barn en utbildning har det med sig hela livet. För bara 1 000 kronor får man en lärare i Kenya i en månad, vilket direkt ger ringar på vattnet i deras samhälle.
Det man ger till New Hope försvinner inte heller. En minimal administration, en hängiven och ideellt arbetande styrelse och en ekonomisk försiktighet gör att andelen donerade pengar som försvinner ner i svarta, administrativa hål uppgår till endast fyra procent. För att få valuta för pengarna engagerar sig New Hope uteslutande i mindre projekt där det redan finns ett embryo. Och då gäller att det att få direktkontakt med den där eldsjälen.
– Ett bra projekt måste ha en eldsjäl, poängterar Elisabet Lanz. Jag träffar så många otroliga människor – vi stöder bland annat en etiopisk man som utbildade sig till sjukvårdare i Umeå. Sedan åkte han tillbaka till Etiopien och startade ett hem dit gatubarn kunde komma 2-3 gånger i veckan för att duscha, få läxhjälp och tas omhand av fostermödrar. I dag har han 43 barn som återkommer, varav fem nu söker till universitetet.
En annan eldsjäl har byggt en skola för 400 gatubarn i Mombasa med bland andra Flygpoolens hjälp; en tredje renoverar taket på en skola i Indien. Elisabet och hennes kollegor får ofta tips från folk som är ute och reser och får höra talas om nya, spännande projekt. New Hope genomför en grundlig analys av verksamheten innan några pengar delas ut. Rapporter avkrävs kontinuerligt om utvecklingen.
– Vi vill vara med på lång sikt, och vi måste veta att projektet står på egna ben innan vi går in och stöttar. Det måste kunna leva vidare utan vår inblandning.
New Hope samarbetar med en rad aktörer från resebranschen för att utveckla sina projekt. Bland annat jobbar Resia med ett barnhem i Ukraina, Wi-Resor bidrar till tandvård i Brasilien, Fritidsresor bekostar en klinik för mödra- och barnavård på Zanzibar och Ticket sponsrar studenter vid Starehe Girls School (bilden) i Nairobi, Kenya, tillsammans med New Hope.
– Det är nio flickor, som aldrig hade fått en gymnasieutbildning utan denna sponsring. Fem av dem tar studenten nu. Av 2011 års studenter på den här skolan gick alla vidare till universitet och högskola, bland annat har en flicka fått stipendium till Cambridge, UK.
– Jag vet att det är många inom reseindustrin som hjälper till. Därför tycker jag det är dags att fler vågar kommunicera sitt CSR-arbete, avslutar Elisabet Lanz.
CHRISTIAN VON ESSEN
