Sverige behöver en turismminister
Vi får kanske tacka ett krisande Sydeuropa, men plötsligt verkar alla vilja söka sig hit till Skandinavien.
Qatar öppnar direktlinjer till Doha, Emirates till Dubai, Norwegian till den amerikanska västkusten – och Swedavia fortsätter sitt lobbyarbete för en ökad tillgänglighet. O’Leary öppnar nya sollinjer, Stordalen smäller upp hotell på samtliga nya knytpunkter i regionen och två jättearenor ska slåss om Stockholmsevenemangen. Frågan är om de har rätt? Eller så spelar det ingen roll, eftersom själva satsningarna isig blir en självuppfyllande profetia.
Med alla dessa arenor, hotell och flyglinjer finns det äntligen en global kostym att växa i. Kanske det inte betalar sig på ett år eller tre, men det kommer förmodligen vara fullkomligt självklart redan om fem. Samtidigt backar turisminvesteringarna i hela Norden, enligt RTS statistik. Beror det på att turismen inte anses som en seriös och potentiellt lönsam verksamhet att satsa på? Hur kan det vara en svensk ”basnäring” om ingen vågar investera i den?
Jag vet att många halv- och helstatliga aktörer gör ett hästjobb för att lyfta svensk turism, men jag vill ändå fylla i det många har noterat före mig: Sverige behöver en turismminister.
I många andra länder där turismen är en betydande del av BNP finns en dedikerad Minister of Tourism. Inte handel, utrikespolitik, miljö, kultur, infrastruktur eller näringsliv. Turism, en kombination av dem alla. Jag får googla för att se svart på vitt att näringsministern är ansvarigt statsråd för ”regeringens politik för turism”, men det räcker inte. Det syns inte, hörs inte. Ska vi på allvar satsa på turismen krävs en tydlig signal till omvärlden. Jag tror att det här skulle vara en utmärkt sådan.
Texten är tidigare publicerad i Travel Report oktober 2013
