ksdarprt_biobransle

Förra veckan bjöd Svenska Bioenergiföreningen in till ett frukostseminarium om biodrivmedel för flyget i Sverige och Norden. På scen talade bland andra Swedavias vd Torborg Chetkovich, Thorbjörn Larsson, vice president på Statoil Fuel and Retail Aviation, Anna Wilson, vd på Svenskt Flyg samt Peter Landmark, vd för Karlstad Airport.

Fler artiklar om:

Tipsa oss om nyheter!

Torborg Chetkovich var mycket positiv till biobränslediskussionen när Travel Report fick en pratstund med henne efter att åhörarna skingrats.

– Lösningarna finns redan, nu ska vi bara lösa distributionen.

Hon menar att flygmotorerna klarar iblandning av biobränsle samtidigt som flera flygplatser nu tar täten med att tillhandahålla det på prov – nämnda Karlstad bland annat, som i under sommaren 2014 introducerade den första stationära tankanläggningen för biobränsle i Europa.

Torborg fortsätter:

– Det finns ingen permanent distributionslösning ännu, men bollen är verkligen i rullning. Nu måste vi tillsammans säkra en storskalig produktion. På Swedavia har vi varit väldigt fokuserade på vårt eget noll-mål för utsläpp, men nu har vi fått nytt miljötillstånd på Arlanda och kan börja titta närmare på hur det här ska gå till.

Vad tycker du om domen?

– Jag tycker det är en bra dom, tydlig. Vi har jobbat med det här miljötillståndet sedan 90-talet, så det är förstås skönt. Men vårt uppdrag är att skapa tillgänglighet i hela Sverige, och då behövs Bromma också. Redan i dag har vi en peak-situation med Arlanda och Bromma, så det går inte att skära ner på flyget. Och någon flygskatt tror jag inte på.

Vad tycker flygbolagen om det här bränsleskiftet? Vill de verkligen jobba för det?

– Vissa jobbar stenhårt, men flygbolagen är samtidig väldigt priskänsliga. Kostnaderna för biobränsle måste ner, oavsett vilken råvara vi använder.

Torborg Chetkovich menar att man kan lära mycket av Norge, vars regering bjuder på såväl riktning som tydliga spelregler för utvecklingen av biobränsle. Avinor undersöker nu möjligheterna att skapa en anläggning för ändamålet vid ett nerlagt bruk i Tofte.

Men råvaror för framställningen saknas alltså inte. I Finland använder man bland annat slakteriavfall, något som inte är lika vanligt i Sverige. I Spanien genomförs tester med Kameliaolja, och överlag är frityrolja är allt vanligare. I Sverige har vi skogen som främsta resurs.

Hur biobränslet framställs är dock i grunden ointressant, det anser de flesta på plats. Någon enhällig lösning existerar inte, utan sannolikt kommer biobränslet i framtiden vara en salig blandning av olika råvaror – kanske företrädesvis de som passar bäst i säsong och som finns naturligt i det lokala klimatet. Då kan man också knyta en extra dimension av hållbarhet till hela projektet.

CHRISTIAN VON ESSEN

SENASTE NYTT

ANNONS: