Det har nog inte undgått någon att det varit ett stort medialt fokus på järnväg den gångna veckan, särskilt SVT som under tre dagar pushat ut nyheter kring den oroväckande – men inte förvånande – underhållsskulden om 91 miljarder, effekten av förseningar för godstrafiken på Sveriges ekonomi (med referens till Omtag svensk järnvägs rapport) och järnvägsreparationer som går för långsamt samt intervju med infrastrukturminister Andreas Carlson i Aktuellt.

Tågföretagen har lyft fram frågan om den enorma underhållsskulden under många år. Det är bra att det eftersatta underhållet nu uppmärksammas – såväl medialt som hos regeringen – men det kräver också konkreta åtgärder, helst igår, inte minst med hänsyn till det säkerhetspolitiska läge vi befinner oss i.

Ministern har lyft fram sin förväntan om vässat underhåll, exempelvis effektivare utförande, utvecklade metoder och modernare maskinpark. Det är bra eftersom mycket av det som efterfrågas redan finns tillgängligt som inspiration från andra länder. Underhållsåtgärderna skulle kunna utföras i snabbare takt och Trafikverket skulle på lite sikt kunna ”mäkta med” fler underhållsåtgärder med ökade resurser. I det läget skulle ökade budgetmedel till järnvägsunderhållet kunna realisera en avbetalning av hela underhållsskulden under några få år.

Huvudfokuset är på underhållet, vilket är helt rätt. Men vi får inte heller glömma behovet av ökad kapacitet. Ministern nämnde på Järnvägsbranschens samverkansforums, JBS, stora konferens i veckan att mindre trimningsåtgärder ger stor effekt på kapaciteten på järnvägen och har även öppnat upp för alternativ finansiering, vilket är bra. Men tiden är knapp. Även här kan ny – existerande – teknik och kompetens nyttjas mer effektivt, både för mindre och större åtgärder.

Enligt Pressmeddelande.